Tredagars bebis premiäråkte tunnelbana

Jag var på väg tillbaka till redaktionen efter en intervju i går. Lite för varm, lite för stressad, lite för orolig.
Då lyfts ett litet underverk in i tunnelbanan.

Hon: bebis, tre dagar, två och ett halvt kilo, 47 centimeter. ( Ja, jag tog inte fram måttbandet – jag frågade.)

Den lilla lilla lilla flickan upptog bara en sjättedel av babysittern. Och det var en mycket, mycket stolt pappa som bar den.
Det var flickans premiärtur och jag fick bita mig i tungan för att hålla tillbaka:
– Hur VÅGAR du?
Jag skulle ju ha velat ha en hel bakterieutrotad vagn för mig själv. Gärna en livvakt också.

Aldrig har en tunnelbanetur gått så fort. Jag var nära att åka en station till, för pappan började prata om hur det kändes.
Tio dagar för tidigt född var hon.
– Tänk, då åkte hon ju nästan ofödd, sa Henrik.


Kallad både fröken och hjärta

Jag kunde inte förmå mig att köpa mat-ingredienser på Ica Nära efter jobbet, gå hem, laga mat, sitta inne i hettan och bli mätt i min ensamhet.

Så jag tog mina goda bok, gick till en restaurang med uteplats i solen på Skånegatan och beställde ceasarsallad och ett glas vitt. Tänkte att det är jag och farbrorn till höger som är ensamma här. Men vi hade mycket att iaktta.
Jag iakttog farbrorn som påminde så om farfar. Likadan marinblå kofta, vita hår, han gick också med korta hasande steg (farfars härmade jag i smyg) – och lika snälla ögon.

Ögonen såg jag extra noga när han skulle gå. Han sa:
– Lilla fröken, kan du tala om för mig vad det är för dag?
Jag som sjungit ”vad är det för en dag, är det en vanlig dag?” hela helgen, fick fundera.
– Jo, det är måndag.
– Tack snälla hjärtat. Du får ha en trevlig måndag!


Titt i backspegeln

I går satt jag på tåget mot Stockholm igen. Tankad med massa energi efter timmar i sol med finfina sällskapet: föräldrar x 2 – och min kärlek.

Min åksjuketablett gjorde susen. Och SJ:s ac funkade såsom den ska. Behagligt helt enkelt.

Jag fick tågtid till att svara på mejl och hitta saker som glömts i all förvirring som uppstår när du bor på många olika ställen och börjar något nytt.

Ett opublicerat blogginlägg var döpt till: ”Solsummering av veckan”. I början av maj skrev jag så här: ”Den här veckan har ju varit fantastisk. Vilket väder! Vi har suttit många kvällar ute på altanen. Grillat, ätit, druckit, solat oss. Två joggingrundor på fyra dagar tycker jag är bra siffror. I går i mina nyinköpta sommarshorts och sommarlinne, i joggvänligt material. Super! Jag shoppade dem på tio minuter. Alla träningskläder i tvätten = in i butiken, på med kläder, frågade killen om shortsen satt för snävt, ”nejdå” sa han, betala och knappt en timma senare invigdes dem. Min typ av shopping. Och efter en arbetsvecka på Bladet och solvarma dagar är det dags för roadtrip igen. Mot Alinge.”

Synd att missa visa dessa bilder:


Pappas 60-årsdag!

Vi tassade upp hyfsat tidigt i dag, för att sjunga för far. Men det dröjde till andra versen och att vi tog iii, för att pappa skulle öppna sina blå:

Men när han väl gjort det blev det paketöppning.

Henrik och jag snörde på oss joggingdojorna och så här glad är du när du äntligen får springa Skeppstadrundan – efter cirka tio månader:

När du joggar blir du varm och blir du varm vill du…

Med i plurret var även Henrik, men han kom inte med på bild.

Vi har verkligen njutit i solen i dag. Underbar mamma-skaldjursmat i solgasset:

Sedan blev vi alla väldigt trötta. Sömn i solen satt fint:

Nu ser vi på SVT:s dvd från 1950, men det har blivit skumpa också:

Och kvart i elva var det så här ljust ute – ljuva juni:


Hipp hurra – pappa 60 år!

I dag är en stor dag. Min lille pappa fyller 60 år. Vi ska fira honom utav bara sjutton. Och eftersom han helst vill ha lugn och ro, ska han få lite sånt också. Ro-ligt alltså.


Midsommar anno 2010

Det är mitt fjärde midsommar-år i Fjällbacka. Det första utan Mimmi, men hon strålade glatt i luren ända från Halmstad.
Vi är finfint sällskap här: Henrik och jag med våra kära föräldrar.
– Hör du, de behöver inte oss, sa Henrik en bit från tjattret. De klarar sig själva.

Henrik och jag är ju trädgårdssuckers och fick dona med krattor och surrande trimmer – underbart:

Henrik fick sätta årets solros i jord. Se bekymmersminen. Det går inte att slappna av förrän solrosen är på plats. Ni minns väl förra året?

Självklart har vi ätit så himla gott också:

Bellabus posar gärna – om hon har en mumsig brödbit framför sig:

Och nu inväntar vi vad-är-det-för-en-dag (i morgon alltså, då something special händer) och datar lite. Visst är dom söta?


Ibland har jag konstigt sällskap

I dag gick jag till och från jobbet. Fick ta av både kavaj och kofta och bara gå i skjortklänning – för att det var så varmt. Underbara juni.
Lika underbara juni ska ge regn i morgon. Så jag har känt mig som en liten tant i dag som inför-köpte ett svart, stort paraply. Så att dagen blir så mycket lättare (torrare!) i morgon. Kändes ju lite knas att gå med det i solskenet hem – ihopfällt i alla fall.

Men jag lever i nuet också. Njuter av torsdagsmaten med öppet fönster så att solen får skina in på nosen. Men när jag sitter där upptäcker jag två män…

De följer varenda sked med ärtsoppa som jag tar.

Jag tänker på kronprinsessan och hennes Daniel och funderar på hur de egentligen mår av all bevakning när jag inte kan äta maten ovan utan besvär för att det sitter två män i ett fönster tvärs över gatan och bara stirrar.
Så jag tar upp min mobil och fotar dem.

Snabbt är fönstret stängt.

Yes. Det var mitt torsdagssällskap. Ska bli mycket trevligare med Henrik som sällis i morgon.

Och: fina Cecilia hann jag träffa en snabbis i dag! Lycka! Vi var på mysiga Gildas där jag kommer hänga mer. Typ-granne ju.


Joggpremiär på söder – och VM-skräll!

Jag känner mig riktigt hemma på söder. Vilka små underbara butiker och kaféer – som i Alingsås. Jag vill bara shoppa och fika runt. Will do it!

Idag körde jag premiär-joggtur här. Och jag ska tacka min nöjeskollega Malin, som gav det bästa runda-tipset – sträckan förbi vatten, båtar, sollapande människor och kolonilotter. Också Alingsåskänsla på det.

Annat härligt i dag: VM-skräll. Vilket kämpamål av Schweiz. I like.

På fredag kommer Henrik hit med kramar och kameran. Då ska det bli bilder!


Färsk på söder

Nu ser jag ut över halva Bondegatan. Det stilrena vita bordet och den fina vita ryamattan, som vi nästan har likadan hemma. Alla elva väskor. Lakanet som bara har kommit halvvägs upp på sängen. Randig tröja som hänger på tork. Mitt nyblondade hår som sitter i tofs på sned. Rosarosiga necessären som vill packas upp. Mappen med tågbiljetterna. Portmonnän som inte har handlat frukost. Persiennerna som snart ska dras ner.

I dag blir det inget foto. Det blir bara ett första inlägg från Söder. Ett stort tack till söta Bengt&Marianne som skjutsat hit mig och alla väskor. Och snart en ny dag.

En dag då jag hoppas vara en mycket gladare Maja.


Mitt första juni-inlägg

Tiden går galet fort. Jag har lärt mig att blyerts är bäst i kalendern. På kvällarna suddar jag.
Och ikväll lovar jag mig själv att planera snällare – och prioritera.
Jag ska sudda lite nu också. Men ”Henriks dag” imorgon är självklart kvar. Det ska bli en fin dag.

Veckan har gått så fort. Jag har träffat skådespelare, pratat med programledare, varit hemma hos Lotta Engberg, skrivit om Filips och Fredriks nya radioshow (det var ju de jag träffade när showen fortfarande var hemlig) och fått otroligt många unika läsare. Det är konstigt, men härligt.

Så här jobbar jag och Lotta Glimstedt:an på Nöjet: