Vad kan passa bättre än en måndagstårta?

Minns ni tårtkalaset som jag och Henrik hamnade på i juli?
Lisa och Markus hade fixat tårta efter underbar middag och receptet efterfrågades. Här är det:

Chokladbrownie med hallonmousse
1 ½ dl valnötter
1 ½ dl hasslenötter
100 g mörk choklad
100 g smör
2 ägg
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
½ tsk bakpulver
1 dl vetemjöl
2 dubbeldajm

5 dl vispgrädde
4 ½ gelatinblad
7 dl hallon
2 ½ dl strösocker
Drygt ½ msk vaniljsocker
3 ½ dl matlagningsyoghurt
4 passionsfrukter

* Värm ugnen till 200 grader. Rosta nötterna i 10 minuter och hacka dem grovt. Smält ihop smör och choklad. Blanda i nötterna.
* Vispa ägg, socker och vaniljsocker i en annan bunke. Rör i bakpulver och vetemjöl.
* Vänd ner chokladblandningen och den krossade dajmen. Baka i springform 8-10 minuter. Låt svalna.
* Vispa grädden. Blötlägg gelatinbladen. Mixa hallon, strösocker och vaniljsocker till en puré. Blanda med yoghurten.
* Smält gelatinet. Rör ut lite av hallonmixen i den. Vänd till sist ner resten av hallonmixen och till sist grädden.
* Häll blandningen över chokladbottnen och ställ formen i kylskåp i minst 2 timmar – helst längre.
* Servera med passionsfrukt i klyftor.


Ljuset, hösten och ekonomin

Det kämpade verkligen i går, ljuset i fönstret. Jag kunde inte låta bli att öppna fönstret eftersom jag var så varm. Och det blåste lite därute, regnade desto mer och ja, hösten tog tag i ljusflamman som verkligen ville fortsätta att brinna. Ni vet så man hör själva ljusfladdret. Som ett andetag som kippar.
Och jag tänker att så är livet, som ett ljus i blåst. Det ger inte upp i första taget.

Jag kämpade på mitt håll bredvid. Med gurgelmedicin mot halsontet och med alla ekonomiska papper som ska läggas i högar, några gemas på med kom-ihåg-lappar och andra bokföras med rätt kontonummer.

Och ja, vi höll ut lika länge – jag och ljuset.


Sjuk

Usch, vad jag hatar att vara sjuk. Och ofta kommer det som ett jobbigt plåster på en trevlig resa.
Antingen sker det under resan. Jag slappnar av och släpper fram all borttryckt kasshet som jag vägrat släppa fram under jobbveckorna innan.
Eller så kommer det efteråt. Efter en resa i ett flygplan där alla hostar, snorar och baskiluskerna virvlar omkring fritt med hjälp av AC:n.

Då är det bara att vila. Även om det är så himla svårt.

Jag har missat fina saker under denna halsont och trötthet: träffa mamma, pappa, Ted, Bella och mormor, träffa gudbarn Ella, Lova, Åsa och Johan. Plus en frisörtid.

Så, nu är dagens självömkan über.
Nu hoppas jag att jag är tillräckligt frisk för tågresa i morgon.


Turkiet i tjugoen bilder

Då var vi hemma. En turkisk vecka är förbi. En vecka full av sol (jag är brun), bad (jag kände mig som en gasell i vågorna) och massa, massa avkoppling – och nedkoppling. Ingen telefon eller dator (bara lite en kväll).

Om mina två senaste inlägg blev bildlösa ska detta skaka av bilder.

Först ska jag visa det jag är mest nöjd över. Att jag vågade: Parasailing! Åka efter båt i bara remmar, 100 meter upp i luften. Svälja att han som kör båten och vecklar ut det tunna tyget står med en cigg i munnen. Samtidigt som han ska hålla koll på all säkerhet. Svälja att det dyker upp små ihopknutna knutar lite här och var på vår livlina. Svälja att svaret när jag frågar ”Is it safe?” blir ”No, no – just go” från killen som hellre pratade turkiska än engelska.
Och det var väl tur att vi ”just go”, för det var magiskt!

Sussi och Tomas vågade också:

Vi vågade även åka med ett sjörövarskepp som skulle ta oss till Alanya, men bara en kort bit därifrån – och fyra timmars båtresa dit – beslutades det att vi skulle hoppa Alanya. Varför vet vi fortfarande inte. Och varför ingen mer än vi undrade vet vi inte heller. Men vi tror nånstans att vi blev lurade, ännu en gång.
Men vi blev inte lurade på den fantastiska stranden. Och ja, jag plockade med mig snyggingen från stranden hem.

Vi hittade ett rätt sunkigt fotvårds-rakning-frisyr-manikyr-och-flät-ställe där personalen var finfin och trevlig och resultatet bättre än ställets yttre.
Sussi fixade hår, naglar och fötter. Jag naglar och Tomas rakade sig och blev bland annat eldad i öronen för att ta bort de allra minsta hårstråna. Modigt minsann!

Hotellet var bra. För att vi skulle få äta och dricka gratis behövde vi ett typ festivalband runt handleden. Sen var det bara att köra på.


Vill ni veta lite statistik?
Henrik och jag körde en vecka. Sussi och Tomas kör två.
Henrik och jag prickade 13 kilo bagage var vid ditresa. Prick 14 kilo vid hemresa. Ett kilo sand alltså.
Tomas och Sussi hade färre kilon på ditresan – trots sina två veckor, men med misstänkt tungt handbagage.
Nästan två och mer än en halv böcker är utlästa: Carin Hjulströms Finns inte på kartan (hon är bättre skribent än programledare), Johan Tells 100 sätt att rädda världen (och ja, flyga var big no-no i de sammanhangen) och Roslunds & Hellströms Edward Finnigans upprättelse (100 sidor kvar och den är SÅ bra).
En underbar strandkille, Fati, som varken spontanmasserade oss eller tjatade.
Två bajsklickar på allmän stranddyna vid två tillfällen av en och samma svensk lillkille med en mamma som hellre raggade en turk.
1 271 knappar i cockpit att behärska för kapten och hans styrman.

Tack Turkiet.


Blond svenska in the room…

… da kör turkarna ABBA och A-Teens för fulla muggar. Har pa ınternetkafeet.
Sa att jag ska kanna mig hemma?

Vıd poolen blir det mest tyskt. De tror nog alla ar tyska.

En inkastare fragade i gar:
– Comıng from Sweden? Are you from Örebroooo?
Med perfekt gnallıghet. Han hade bott i Gavle ett ar. Tank att det ar vad han minns. Örebroarnas gnallıghet.


Hej fran Turkiet!

Vi ar framme. Vi ar solbranda och jag hade sa garna visat pa bild, men min turkiska i Paint-programmet ar inte den basta. Jag far mala i ord.

Jag har badat sju ganger idag. Solat min hud alldeles röd och lite brun pa vıssa stallen.

Hotellrummen sag battre ut pa bilderna innan (inte skrap, men inte lyx heller). Det ar fina omgıvnıngar och vi hade aldrıg kunnat förbereda oss pa hettan. Det ar otrolıgt varmt.

I morgon aker vi pa batutflykt och jag hoppas att alla vag-gudar vıll mıg val. Anti-krak.

Jag ska visa alla fına bilder sen.
Nu spelas ABBA pa det spartanska internetkafeet och jag skıckar en türkısk püss. Och ett nytt ord som ınte stavas sa har men uttalas: Ttjeckcurryderım. Nagon som kan?