Redan fredag!

Veckan har svischat förbi. Och jag som har tänkt varje dag att visa bilder från förra helgen när vi hade fin-gäster från Halmstad: Mimmi och Jens.

Vi åt trerätters på lördagen hos oss. Skagentoast, räkpasta och hallon-gino till efterrätt:

Söndagen började vi med hotellfrukost på Mimmis och Jens hotell:

Sedan blev det Uppsalashopping. Och titta vilken blogg de frontar i Mac-butiken:

Självklart tog vi en sväng förbi UNT så de fick se var vi jobbar. Här är Mimmi i tv-studion:

När det blev kväll och våra gäster var på väg hemåt festade vi med hemmaburgare. Och det blev även till måndagens lunchlådor. Vi fick avundsjuka blickar.

Veckan har innehållit tv-lansering för Henrik och 24 UNT, premiärmingel och i går var vi på muffinsfika hos Matilda, Mattias och Tilly. Väldigt mysigt! Underbara människor – och hund!


Ingen tid att sitta still

Det bränner nästan på stolen. Jag får inte sitta här så länge till.
I dag är en to-do-day.

Vårt hem är fyllt med flyttkassar, lådor, saker och kläder. Allt ska hitta sin plats.
På bordet ligger kvällens recept: Souvlaki. Det har vi aldrig gjort, men det ska handlas och tillagas.
På bordet ligger även shoppinglista: vin ska bland annat köpas. Och en röd clownnäsa. Om jag hittar.
Dessutom ska dammtussarna jagas bort.

För ikväll, ikväll får vi fiiinbesök! Jag längtar!


Hon gör mig illa till mods

Skrevs i april:

Väckarsignalen ringer alltid klockan sju. Bara någon minut senare, när jag fortfarande ligger kvar, hör jag henne.
Hon sjunger tondövt, högt så att det dånar mellan husen.
Först ler jag.

Hon påminner om en kille jag mötte flera gånger när jag bodde i Kalmar och gick till redaktionen på morgonen. Han var förståndshandikappad och promenerade med stora lurar och totaldiggade till musiken. Sjöng högt och jag log. Han fick mig på så bra humör. Han brydde sig bara om musiken och struntade i hur falskt han sjöng. Han sjöng ju!

När jag hör tjejen tänker jag samma sak. Hon bara sjunger, är fri-fri-fri och låter för att hon vill.
Och jag, jag vill se henne. Se vem det är. Jag är nyfiken, så jag kastar mig upp.

Fram till fönstret för att se…
Ja, jag ser en mamma med lurar i öronen, sjungandes lika tondövt och högt som alla andra mornar. Hon sjunger så jag, grannar – och hennes lilla dotter i vagnen hör.
Dottern har sitt lilla huvud trött på sned, tittar trött med stora ögon och har en napp i munnen.

Jag slutar le. Jag blir illa till mods.
Varför har hon lurar i öronen och skränar fram musik när hon ska höra om hennes dotter vill något?
Jag kan inte ens ha lurar i öronen när jag går med Bella. Ifall Bella vill något.
Och hon har ett barn, som hon inte hör.

Jag funderar på om jag ska vakna en kvart tidigare, stå nere i porten och fråga henne.
– Varför?


Morgon med Svartbäckens ros och UNT

– Hälsa Svartbäckens ros! avslutade Henriks mamma Marianne samtal med sin son häromdagen.
– Svartbäckens ros?
– Ja, Maja.
Jag har alltid gillat Marianne. Mycket.

Det gäller att utnyttja morgonen och förmiddagen här i Svartbäcken innan jobb klockan 15. Kan lätt bara bli sovmorgon, långfrukost, lunch och sedan hasta iväg.

Men jag kravlade upp åtta, hann snacka med Henrik som skulle träffa p-lisa och finfrukost med ett stycke UNT:

Dagens tidning fick mig både att le gillande, få ögonen fyllda av tårar och bli arg.
På ettan ser ni det tårfyllda: Stupade soldaten kom hem. Så onödigt har ett ungt liv släckts.

En liten puff till höger gjorde mig arg:

Jag önskar ofta att jag är mer upproriskt engagerad i saker. Att jag verkligen ska vilja gå ut och demonstrera. Men det händer sällan.
Fast när det gäller orättvisa mot barn kan jag bli riktigt förbannad. Varför ska chefer vara så nitiska med tider så att en liten pojke inte får vara med och äta, som alla andra? Arg!

Innan log jag åt denna kulturetta:

Jag älskar nya grepp och jag hatälskar Facebook.

Och en jättebra intervju för dig som, liksom jag, tänker på döden och livet och att vara vuxen:

Det kändes som jag satt med i soffan och lyssnade på samtalet, när jag läste den här.

Det var dagens UNT-tips.
Snart: jogg. Med Patty Smiths nyaste i öronen.


I går frilansdag, i dag UNT

I går blev det fira av när jag – äntligen – bokfört ikapp mig. Det är en härlig känsla för ett kontrollfreak som jag.

Nu när jag har börjat på UNT blir det väldigt varierade veckor. Ena dagen frilans, nästa UNT. Och på UNT blir det olika uppgifter. I dag har jag feature-webbat, i morgon blir det nyhetswebba igen.

Jobben varvas med tv-koll. Ikväll har vi knäckt de två senaste Lite sällskap-avsnitten och ett 112 – på liv och död som följer poliser, brandmän och ambulansmän. Spännande. Det kan bli fler såna avsnitt.

– Imorgon blir det snö, säger Henrik precis.
Grattis.


Halv åtta hos Berners

Nu har vi lämnat Alingsåslägenheten. Vi har sovit sista natten där. Men vi ska tillbaka och se till att flyttfirma tar med våra saker. Och att lägenheten glänser av nystädat.

Men vi hann med en ”Halv åtta hos Berners” i helgen. Det blev tacokväll, drinkar och dans (av bara mig, jag dansade så jag blev yr och illamående, men kul var det).

Takgrannarna Henrik och Ida var också med. Här är Henrik och Tomas, lite suddiga:

Vi fick självlysande drinkpinnar som var väldigt festliga. Tills min Henrik började fundera på vad det var för grejer i pinnen som kunde få den att lysa. Då blev vi rädda och tog ur dom. Här är innan:

Vi kommer att supersakna Sussi och Tomas. Till exempel att vi kan stå på vår våning, en meter hemifrån, och ändå se paret Berner så här nära och säga godnatt:

Kram på er!


Före och efter frisör

Okej, jag är ingen supervågad frisyrmänniska. Jag färgar det inte svart, klipper det inte centimeterkort eller luggar till mig.
Jag nöjer mig med blont, klippt, ögonbrynsfix under shamponeringen och när jag fick välja mellan rakt eller lockat, så blev det lockar. Inte med tång, utan bara lite kramhjälp för att få fram mina naturliga lockar.

Och vad kan passa bättre mitt i en flytt än att sätta sig hos frisören i två och en halvtimma?
Med en cappuccino, Elle, en mörk bit choklad – och en otålig Henrik därhemma.

Så här såg jag ut efter fyra månader utan frisör:

Så här ser jag ut efter två och en halv timma med frisör:

Tack mamma och pappa för fina födelsedagspresenten!


Jag packar och Henrik slänger

Här är Henrik med en av dagens listor. En packlista. Där stod vad som var prio ett att packa till Uppsala.
De sakerna gick snabbt att packa ned. Sedan skulle resten av hemmet packas…

Det tar tid att packa. Du har en sak framför dig, du värderar: Ska den till Uppsala? Ska den magasineras? Måste den till Uppsala? Eller slängas? Har jag egentligen använt den under det senaste året?
Varje sak. Och det går inte att rådfråga Henrik. Han kör ett standardsvar:
– Släng.

Vi hade nyss en guidad tur i vår fina trea, som vi snart ska lämna.
Jag var guiden. Henrik den guidade. Och han antecknade. 😉 Bäst så eftersom han ska vara ensam med alla saker i två timmar i morgon. Och det kan lätt slängas en påse som inte var tänkt att slängas.

– Vad ska du med den här till?
Den frågan ställdes alldeles n-u.
Och han höll en betydelsefull lykta.
Hälften av energin går åt till att övertyga.

Så här satt han i morse. Räknade med hela händerna. Just här räknar han hur många stora saker som har tillkommit sedan han blev tillsammans med mig. En säng, en schäslong, ett vitt matbord, vita byråer…

Och jag tror att han tänkte, innerst inne, att den tioende saken (tummen som just där är infälld) är: kärlek. A very big thing.


Titta, vad vi fick

I går fick jag och Henrik fina paket av moster Eva. Hon är ju även min gudmor.
Spana in de fina egengjorda papperstulpanerna. De ska jag försöka härm-pyssla.

Inuti fanns detta:

Små söta lyckovättar. En stor som ska vara hemma och två små att bära med oss. Fina!

Nu har vi kramat Herrljunga hejdå, fortsatt mot Alingsås där vi ska tampas med flyttlådor och flyttpåsar och väskor.
Men om en liten stund är det ”Halv åtta hos Berners”.