Innan året tar slut…

… måste jag visa julen – innan batteriet tog slut.

Jag kånkade kameran till Herrljunga, men glömde såklart batteriet. Typiskt.
Men ändå – några bilder från julen 2010 blev det ändå:

Ted tyckte att jag såg ut som en trotsig tonåring på sista. Han ser rätt trotsig ut han också. Men mest skrattade vi, även om det inte kom med på bilderna. En julafton full av mat, skratt och fina klappar. Och det gick så fort.

Nu är det nyårsafton. Vi är hos Mimmi och Jens i Halmstad. Myser i deras jättevackra lägenhet.

Nu ska det bli dusch, klänning på och laga trerätters.

Gott nytt år!


I går för trettio år sedan

… gifte sig mina söta föräldrar. Ett vinterbröllop där mamma bar vit hatt.
Då hade de en liten son på lite mer än två månader. Knappa tre år kvar innan jag kom till världen.

Självklart skulle deras trettio år som gifta firas. Därför fick de en spavistelse av mig, Henrik och Ted i julklapp. På Sankt Jörgen Park Resort som vi gillar så.

Och vi fick bildbevis från spa och middag:

Sötnosar! Ge oss trettio till.


Vår julfilm 2010!


I tisdags blev Henrik och jag klara med vår julfilm för 2010. Se den här.

Den har blivit som vår årskrönika, trots att vi inte är några kungligheter.
Vi får tillfälle att se vad vi faktiskt har gjort, trots att det ibland känns som att det inte-händer-nåt.

Och så får vi energi till att göra en ännu bättre julfilm 2011. Ett ännu bättre år alltså.

God jul (nu är det bara fyra timmar kvar till julafton!) från ett snöigt, juligt, kallt och mysigt Herrljunga där fröken Fransson fått sig fin i håret efter tre timmars dropin-kö och två timmars fixing.
En passande och perfekt dag-före-julafton-grej. Eller inte.

Julpuss!


Vi jobbar med årets julfilm

– När gjorde vi det?
– Vad hände i mars?
– Har du bild på det?
– När ska vi spela in?
– Har vi rörligt på det?

Ja, frågorna hopar sig så här i julfilmstider.
Många viktiga beslut ska fattas. Många viktiga bilder ska gås igenom.

Om du vill räkna ned och hamna i stämning till årets julfilm a’ la Henrik och Maja, så spana in 2009. Snart kommer 2010.


De bytte liv och flyttade till Spanien

Häromveckan intervjuade jag inspirerande Marie och Petter. Först trodde jag inte att jag skulle bli inspirerad, men oh, i allt snökaos och kyla och tidiga mornar kan jag längta, och drömma, efter att själv sticka. De har gjort en jättebra grej! Som många bara drömmer om.

Dagens Wendelauppslag hittar du i närmsta Aftonbladet eller läser här på nätet. Här hittar du intervju med experten Sverker Wadstein också.


Nej tack

I måndags låste jag ut posten ur facket, såg att vi, med nej-tack-till-reklam-post-it, ändå fått reklam. Jag kände mig tuff och nonchalant när jag småsval bara la reklamen över alla postfack och tänkte ”det är inte min sak att bära hem papper som jag faktiskt har tackat nej till”.

I dag såg jag att pappershögen fortfarande låg kvar – och tog med den upp. Papperssorterade den.
Och insåg att det där småsvala bara varade några dagar. Men ändå.


Dagar som går fort

Plötsligt var det onsdag.
Och det har hänt en del sen sist.

Uppsala lucia svängde förbi jobbet i måndags förmiddag:

Vi åt lussebulle, pepparkaka och jag mindes lucia 2000 då jag vaknade som Herrljungas lucia och vi bodde på hotell – i Herrljunga! Hanna, Annika och jag, som delade rum, försov oss. Men dagen blev fin ändå.

Jag har fått årets första julkort, från Wendela-tjejerna. Tack, saknar er!

Jag är stammis hos en av stans skomakare, som nu bytt ännu en dragkedja. I stövel nummer två. Därmed har mina stövlar kostat mig en tusenlapp i reparationer i år. Kan tyckas att jag kunde köpa nya istället, men häpp, här ska återvinnas och användas och skomakaren får arbete och hjulen rullar på.


Ett väldigt lustigt sammanträffande

Vi bodde ju grannar med Systemet i Alingsås. Varje lördag spelade några grabbar. Jag gav oftast min växel när jag gick förbi.
Senast flytthelgen i november stod jag i lägenheten och tvättade fönster när de spelade utanför, samma repertoar som varje lördag, de såg mig i fönstret och vinkade åt mig. Jag åt dem.

Igår var vi förbi Systemet i Uppsala. Vilka står där? Samma grabbar, förutom ett nytillskott längst till höger.

Festligt!
Och den här bruttan cashade självklart upp (väluppfostrad av sin skänk-bort-allt-du-har-mor):

Men när jag frågade:
– Har ni lämnat Alingsås?
Blev svaret:
– Tack så mycket.
Och jag ville inte förstöra för mycket i deras musikfokande. Vi gick utan svar.


Stockholmsfika med Monica

Jag har varit i Stockholm idag. Träffat Monica, som var min Aftonbladet-kollega – och som är en pysselstjärna.

Vi drack varm och vit choklad på John Chris där de har en och annan kristallkrona i taket. Och en servitris med världens vackraste fläta. Hennes vän hade gjort den och den gjorde ont, men ”vad gör man, den är ju fin”, sa hon. Jag fick den inte på bild, men en halv tomte. Och Monica!

Monica och jag smidde planer för framtiden. Vi får se hur långt borta framtiden är.


Vi lever på lappar

Jag vill ha det städat hemma. Henrik vill göra roligare saker. Jag också. Men jag vill ändå ha det städat.
Helst innan helgen, så vi får njuta. Torsdag är därför den bästa dagen.
Henrik var inte lika övertygad. Men det blev så.

Jag vill gärna ha lite schyst städmusik, kanske ett glas städvin och städdans, så det blir lite roligare.
Henrik stress-städar hellre. Liksom kastar sig runt i alla rum, så att det ska gå himlahimlahimla fort. Då får jag magont och kan inte städa alls.

Men nu, nu städar vi i harmoni. Vi har tränat flera torsdagar.
Henrik har lovat att inte vara städsur och jag har lovat att inte säga redan på tisdagen ”nu är det två dagar kvar till städning”.

I går slog det mig: det är torsdag. Städtorsdag.
Jag jobbade morgon, Henrik kväll.
Henrik glömmer lätt tråkiga saker. Så det fick bli en liten lapp:

Och hemma väntade – förutom jättefint städ – denna lapp: