Romanpris och brev

I dag kan vi läsa vilka som är nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2011. Jag har min favorit.

Kristina Sandberg med boken Att föda ett barn. Jag har inte ens läst den, men jag har läst hennes andra böcker. Jag slukade dem sommaren 2004.

2004 var jag i Kungälv på en veckas skrivarkurs. Då var hennes man Mats kursledare. Och jag började läsa hennes böcker: I vattnet flyter man, Ta itu och Insekternas sång.
Jag skrev ett kort eller brev efteråt och tackade för läsupplevelserna. Sedan fick jag svar!

Minns att ett brev med fin handstil låg på hallmattan i Kalmar. Jag blev så glad. Det ligger nog sparat i Herrljunga. Det ska jag plocka fram i jul och läsa igen.

Nu hoppas vi att hon vinner. Och jag ska önska mig Att föda ett barn i julklapp.

Nu har jag även svarat på Ellinors awardfråga – om favoritförfattare. Sandberg är en, likaså Roslund och Hellström (läste nyss ut deras otäckt bra och gripande Box 21) och Stieg Larsson (med hans trilogi). Fast det finns många fler favoriter.
Jag ska även fråga vidare fem (känns som kedjebrev det här) och då frågar jag: Cecilia, Mia, Martina, Ingrid och Sanna – era tre favoritförfattare? Vad har de skrivit? Och skicka vidare.

Fotograf: Maria Annas.


Dagens: bebis, feature, egen-presenter, inte-julklappar, lunch och saknad

I dag har Matilda och Mattias fått bebis. Det är väldigt, väldigt stort. Jag hoppas att de mår bra. Jag tror det blev en flicka.

I dag har jag featurewebbat. Jag blev väldigt nöjd med en puffbild med grimaser som jag tyvärr inte kan visa. Den kommer på söndag.

I dag har jag köpt en dyr parfym till mig själv. Hon var väldigt snoffsig hon som sålde den. Likaså tjejen som hjälpte mig välja rouge. Hon till och med puffade ut rougen otroligt elegant. Jag borde snoffsa mig. I alla fall måla naglarna.

I dag skulle jag ha handlat julklappar – till andra. Det blev bara saker till mig själv.

I dag har jag lunchat indiskt med två trevliga donnor, som jag hoppas bildblogga i morgon.

Och i dag jobbar Henrik och jag åter igen olika pass. Jag morgon, han kväll.
I morgon blir det uppochnervända-världen: han morgon, jag kväll. Jag vill gärna titta på honom, och ge en puss, innan jag somnar. Alltså väcker min inbyggda väckning mig själv efter lite sömn. Och jag blir jättepigg, eftersom jag måste berätta om allt spännande som hänt på kvällen.

Så kan det se ut en dag.


Andra advent

Första advent innebar jobb och ljusstakar.

Andra advent innebär också jobb, men på hemmaplan. Frilansjobb.
Jag har intervjuat ett mycket trevligt par till Wendela. De ska inte byta vardagssysslor; de ska berätta om sin nya vardag. Texten kommer i Aftonbladet senare i december – och i dag ska den skrivas.
Jag ska även gå igenom lite ekonomi.
Väldigt trevliga jobbgrejer, tycker jag.

Vi har precis varit ute på en adventspromenad, Henrik och jag. Väldigt fint när det är han som föreslår. Väldigt synd att jag glömde kameran, för jag hade velat fota på en av mina favoritgator i Uppsala – Ynglingagatan. De har perfekta hus.


Upprörd – fast sansad

Precis kommit hem från kvällspass. Folk höll sig lugna ikväll, tänkte jag, apropå uteblivna misshandlar (som kanske kommer senare i natt), när jag började cykla på Svartbäcksgatan.
Vad vacker stan är, fortsatte jag tänka när jag såg snöiga greniga träd.
Och så ungefär vid nummer 33 hör jag hur någon skriker längre fram.

När jag kommer närmare hör jag hur han skriker rasistiska äckliga ord åt någon som inte finns ditåt han skriker.
Han ser ut som en väldigt städad pojke med bakslickat hår och vinterkavaj. Men han låter som ondskan.

Han skriker och skriker och skriker och skriker. Och när jag är bredvid honom säger jag:
– Tyst med dig!
Då får jag såklart all ilska.
– Håll käft din jävla h*ra!

Han stegar mot mig.
Jag cyklar vidare och säger åter igen åt honom att vara tyst.

Nu är jag lite upprörd. Men sansad.

Tänker också på Ronnie Sandahls bok ”Vi som aldrig sa hora” som jag läste när den kom (07?) och minns hur jag då, liksom nu, tyckte att den titeln var dålig. Att den frasen på något sätt skulle applåderas. Klappas på axeln.

Nej, det ska den inte. Det är så självklart.


Grattis världens bästa mamma!

I dag fyller världens bästa mamma 55 år. Här är hon med pappas födelsedagsbricka från i somras.

Mitt nyårslöfte blir att få med mamma på fler foton. För nu har jag letat i hundra mappar och på alla bilder har hon en lömsk förmåga att bara försvinna ur bild. Så: bättring!

Jag fick födelsedagsrapport om att hon och pappa (lediga) var ute i Horla med tårta till byggjobbarna.
Och klockan 13 har jag och Henrik bokat in henne hos Elin på ansiktsbehandling.

Puss och kram fina mamma!


Present från Uppsala – och flytt

Av alla städer vi har flyttat till har Uppsala varit den mest generösa. I alla fall om vi räknar välkommen-presenter.

I Fjällbacka fick vi ett brev. I Alingsås likaså, plus de vanliga rabattkupongerna som sitter fast med en grön nyckel i plast som går att använda som nyckelknippa (gör någon det?). Göteborg var inte bättre.

Men i Uppsala får du en papp-påse med lite olika saker. Till exempel disktrasan med Linné ovan, som invigdes idag. Lite kul att blöta ner honom.
Och han blev alltså 71 år. Det var väl rätt mycket på 1700-talet? Var det växterna som gjorde det?

Det fanns mer i påsen, till exempel drinkbiljett, gratis träning, parkeringsbiljetter, gratis UNT (som vi redan har).

Men, nu är det dags igen. F-l-y-t-t. Jag tog faktiskt händerna för ansiktet när vi fick veta. SÅ kul är det inte att flytta. Men bor du i andrahand är flyttrisken stor.
Ny bostadsjakt är igång. Inom Uppsala.


Lik sin mamma

Ibland kan jag göra rörelser och tänka att PRECIS så gör mamma. Som identiska.

Och när jag såg bilden ovan, från i måndags, ser jag mamma framför mig – sitta med sin telefon.
Ni som vet mammas minspel, är det likt?