Det kämpade verkligen i går, ljuset i fönstret. Jag kunde inte låta bli att öppna fönstret eftersom jag var så varm. Och det blåste lite därute, regnade desto mer och ja, hösten tog tag i ljusflamman som verkligen ville fortsätta att brinna. Ni vet så man hör själva ljusfladdret. Som ett andetag som kippar.
Och jag tänker att så är livet, som ett ljus i blåst. Det ger inte upp i första taget.
Jag kämpade på mitt håll bredvid. Med gurgelmedicin mot halsontet och med alla ekonomiska papper som ska läggas i högar, några gemas på med kom-ihåg-lappar och andra bokföras med rätt kontonummer.
Och ja, vi höll ut lika länge – jag och ljuset.
Det blev en väldigt härlig bild, nästan lite kuslig 🙂