Första helgen i Uppsala

Det är bra att ”bo in sig”. Sova ut. Äta frukost så länge du vill. Faktiskt hinna packa upp en flyttpåse som har stått i hallen en hel vecka. Borsta håret först fyra timmar efter att du har gått upp. Tvätta sju påsar kläder. Gå en liten sväng i höstsol och upptäcka ett Ica ligger 100 meter från ditt nya hem (och slippa betala en hundralapp igen för lite juice och mjölk och yoghurt). Göra köttfärssås som får puttra länge. Måla naglarna röda. Och hänga i soffan med vin och Lite sällskap.

Det är min fina första lördag i Uppsala, ledig, med mitt fina sällskap.
(Vi är gladare än vad vi ser ut).


Hejdå iPhone!

I går tog jag farväl av min fina iPhone. På tåget mot Stockholm hann jag spara och radera de prick 150 bilder som låg i. Vill du se några?


Jakten har börjat efter nummer 14

I maj skrev jag en gästkrönika för Alingsås Tidning. Den innehåller bland annat min bostadslista. Listan över alla bostäder jag har haft.
Och nu är jag på väg mot min fjortonde. Vi ska flytta från Alingsås till – Uppsala. Förhoppningsvis. Uppsala är nämligen snorsvårt att hitta bostad i. Det går inte ens att söka andrahandare. Såsom det ändå gör i Göteborg och Stockholm.

Det är självklart sorgligt att lämna vår finafina Alingsås-lägenhet, men Henrik har fått ett finfint jobb i Uppsala.
Just nu avslutar han dag nummer fem, med en föreställning med nya redaktionen. Härligt!

Så: har du några tips på bostäder i Uppsala? Vi tar tacksamt emot.
Jakten har börjat.


Turkiet i tjugoen bilder

Då var vi hemma. En turkisk vecka är förbi. En vecka full av sol (jag är brun), bad (jag kände mig som en gasell i vågorna) och massa, massa avkoppling – och nedkoppling. Ingen telefon eller dator (bara lite en kväll).

Om mina två senaste inlägg blev bildlösa ska detta skaka av bilder.

Först ska jag visa det jag är mest nöjd över. Att jag vågade: Parasailing! Åka efter båt i bara remmar, 100 meter upp i luften. Svälja att han som kör båten och vecklar ut det tunna tyget står med en cigg i munnen. Samtidigt som han ska hålla koll på all säkerhet. Svälja att det dyker upp små ihopknutna knutar lite här och var på vår livlina. Svälja att svaret när jag frågar ”Is it safe?” blir ”No, no – just go” från killen som hellre pratade turkiska än engelska.
Och det var väl tur att vi ”just go”, för det var magiskt!

Sussi och Tomas vågade också:

Vi vågade även åka med ett sjörövarskepp som skulle ta oss till Alanya, men bara en kort bit därifrån – och fyra timmars båtresa dit – beslutades det att vi skulle hoppa Alanya. Varför vet vi fortfarande inte. Och varför ingen mer än vi undrade vet vi inte heller. Men vi tror nånstans att vi blev lurade, ännu en gång.
Men vi blev inte lurade på den fantastiska stranden. Och ja, jag plockade med mig snyggingen från stranden hem.

Vi hittade ett rätt sunkigt fotvårds-rakning-frisyr-manikyr-och-flät-ställe där personalen var finfin och trevlig och resultatet bättre än ställets yttre.
Sussi fixade hår, naglar och fötter. Jag naglar och Tomas rakade sig och blev bland annat eldad i öronen för att ta bort de allra minsta hårstråna. Modigt minsann!

Hotellet var bra. För att vi skulle få äta och dricka gratis behövde vi ett typ festivalband runt handleden. Sen var det bara att köra på.


Vill ni veta lite statistik?
Henrik och jag körde en vecka. Sussi och Tomas kör två.
Henrik och jag prickade 13 kilo bagage var vid ditresa. Prick 14 kilo vid hemresa. Ett kilo sand alltså.
Tomas och Sussi hade färre kilon på ditresan – trots sina två veckor, men med misstänkt tungt handbagage.
Nästan två och mer än en halv böcker är utlästa: Carin Hjulströms Finns inte på kartan (hon är bättre skribent än programledare), Johan Tells 100 sätt att rädda världen (och ja, flyga var big no-no i de sammanhangen) och Roslunds & Hellströms Edward Finnigans upprättelse (100 sidor kvar och den är SÅ bra).
En underbar strandkille, Fati, som varken spontanmasserade oss eller tjatade.
Två bajsklickar på allmän stranddyna vid två tillfällen av en och samma svensk lillkille med en mamma som hellre raggade en turk.
1 271 knappar i cockpit att behärska för kapten och hans styrman.

Tack Turkiet.


Hej Alingsås!

Jag har väl berättat om mina underbara grannar?
Vilket kalas de hade ordnat när jag kom hem till Alingsås i går! En egen minikräftskiva fick jag, eftersom jag missade takfesten i fredags. Och förutom kräftor fanns tacopaj och presenter på bordet. Ser ni lyckan?

I den ena paketen fanns en Smartbox – kropp & själ (de känner mig) där jag kan välja behandling av olika slag. Totally perfect.
Och i den andra paketen fanns detta:

Efter god mat blev det några avsnitt av Grotesco. Här är våra fina grabbar:

Jag har ju inte träffat Tomas solros på ett tag och den hade vuxit rejält sen sist:

Och nu är det bara två dagar tills vi fyra lapar sol! Oh yeah.


Har ni spelat ”Sjuan”?

Det har vi. Det var fantastiskt kul. Du måste vara strategisk och det var jag och min mamma. Hej, vad vi vann.
Henrik glänste inte lika mycket i ”Sjuan” som han gjorde i ”Utan tvekan” häromsistens.
Men så fick han en sista chans. Vi körde sudden death. Och då slog han till – och chockade oss alla.

Men jag vann sista matchen. Tur.


Härliga Horla-helg

Efter två dygn av lantluft mår jag som en prima ballerina. Jag skulle kunna dansa mig ända till Stockholm. Men nu blir det ändå tåg.
Och det märks på tåget att flera är lite upprymda efter sina helger. Framför mig berättar en kvinna om en ensam, men vacker semesterhelg på västkusten. En man berättar för henne om vackra Lysekil.
Och här sitter jag och ska visa er min Horlahelg. Det finns väl ett behov av att berätta. 😉

Bella var söt som alltid. Horla var lugnt som alltid – och precis sådär som vi vill ha det.
Det kan vara sista helgen för Henrik och mig innan stugan rivs. Och då måste vi ju njuta till fullo.

Vi älskar grillat och Henrik var grillmästare:

Det blev grillat kött, grönt på spett och klyftpotatis. Ni ser väl det fina köttet i bakgrunden också? 😉

Det är jag som solade, drack gott och läste på om PP Pension. Nyttigt, va?

Pappa, med sista semesterhelgen, kunde ta det lugnt i solen, medan mamma, två veckor semester kvar, fixade med maten. Men hon var svår att få på bild…

Men vi hann fota henne när vi badade. Badbilder kommer i morgon!
Det fanns bara två tuffingar som vågade hoppa i.

Nu sitter jag alltså på tåget igen. Minns och myser. Tack fina ni för fin helg!


Torparhelg i Strängnäs

Oh, vilken torparhelg i Strängnäs! En kombination av frisk luft, ett underbart mysigt torp – och sammanlagt tio kära vänner.
Bilen gick lördag förmiddag mot Ragnars och Lindas ställe. De bjöd på härlig sommarlunch och smarrig bärpaj. Hur mysigt är det inte att fika under äppleträd?

Vi gäster gjorde lite nytta också. Eftersom fasaden behöver målas faluröd plockades penslarna fram – och jäklar vad jag diggar att måla! Meditativt. Och du ser resultat så fort. I like.

Nina målade lite mer avancerat än alla andra:

Nina inte bara målade avancerat, hon visade även på finfina kakkunskaper och hade bakat äkta torparkakor, som vi fikade med. Under fika nummer två alltså.

När kvällen – och regnet – kom blev det innemys med grillat. Vi spelade ”Utan tvekan”, som Henrik – utan tvekan! – storvann. Du får inte säga ja/nej/upprepa/tveka. Jag gjorde allt det där. Och blev istället en stolt vinnarflickvän.

Framåt kvällen kom Lina och Fredrik också. Himla mysigt att träffa gamla studiekompisar från Kalmar. Fint folk!

Och morgonen därpå slog vi rekord. Vakna-tid: klockan 13!
– Jag har inte sovit så länge sen 2000, sa Mathias.
Men sen kom han på hur gammal han är och att han nog tog i lite. Men årsrekord var det. Speciellt när vi sov sex personer på rad typ.
Frukost vid 14 med vänner är alltid en hit.

Sen var det dags att lämna torparlivet (där alltså renovering pågår), Linda och Ragnar – för den här gången. Tack finaste.


I dag kommer han!

Om tre timmar kommer min H! Som jag har längtat.
Så här söt var han förra månaden när det var hans dag.

Innan ankomst ska jag hinna jogga min söderrunda. På med joggkläder, musik i öron och sno hår i tofs!


Bildbevis från förra söndagen

Jag badade för en vecka sedan. Henrik också – men han låter ju alltid mig testa farliga saker före honom. Likadant förra söndagen. Jag gick i Horlasjön, som egentligen heter Storsjön, och kände hur varmt och gott det var. Då vågade Plutt:

Nu är jag back in Stockholm. Ska strax krypa ner med Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen.
Åsa är ju kulturchef på AB. Och hon skriver väldans bra.
Jag har sparat den här boken lite för länge – känner jag nu, när jag är fast i den.