Den här dagen har jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Det ÄR pirrigt att stå inför en stor publik och prata om något personligt. Ja, det är till och med pirrigare än att vara med i livesänd tv.
Mycket beror på att allt hänger på mig. Jag ska prata i två och en halvtimme. Och jag vill inte att en enda somnar!
Idag mötte jag en otroligt fin – och stor! – publik i Jönköping. Yngsta, och gulligaste, var Vide, tre veckor.
Ja, det var många fina människor i publiken. Tack alla 140 för att ni kom!
Bilden har Charlie Cramer instagrammat. Och jag fick även träffa Yrsa, en annan Instagramvän – som dessutom bakat nyttiga muffins till mig och så fick jag närproducerad dryck från Huskvarna. Hon känner mig, hon! Vilket fint folk som bor där i Jönköping alltså.
tack för en bra föreläsning! Igenkänningsfaktorn var stor!
Stort tack, Andrea! Så kul att du kom!
Kram!
Det är en fantastisk känsla att stå på scenen och prata om någon som ligger en nära hjärtat. Pirrigt, men så länge man vet vad man pratar om är det mest roligt. Väldigt bra träning för allt i livet att stå på scen. Om du pratat inför 140 personer kan du prata inför 1000 också… ingen större skillnad. Tänk vad enkelt det sedan blir att hålla en presentation inför 10 pers. =) Kul att du vågade och att det gick bra!
Tack snälla för fin kommentar!