Jag är nöjd. Jag har hittat en fin plats i rätt färdriktning i en fin vagn som påminner om X2000 men som till och med är finare, i ett annars sunkigt Intercity.
Min egentliga plats är inte alls så här flott.
En bit bort i vagnen sitter en fransk familj. När det flödade franska fraser ur lille herr fransman kunde jag inte slita blicken. Vilken konst.
Alltid speciellt när barn pratar ett annat språk.
Kom att tänka på en tågresa i våras när svensk pappa pratade riktig brittisk engelska med lilla dottern, kanske fyra, som svarade på – svenska.
Jag ångrar att jag aldrig frågade varför.
Men just den resan hade jag fullt upp. Då pratade jag med en liten dam bredvid. Som hade levt och levde ett spännande liv.
