I går fastnade jag framför radion, P1 och Radiopsykologen. Det har jag gjort förr. Snyftat till detta program.
I går ringde Evert, 81 år, som känner tomhet efter att hans hustru dog förra året. De hade levt ihop i 50 år. Evert verkade så driftig, analyserande och klok. Precis en sådan person som du vill sitta ned och tala med.
Men ensam.
Åh, jag önskar att Evert hittar en dam eller nära god vän eller så. Återfår levnadslusten och slipper tänka ta-sitt-liv-tankar.
Han sa något jag kände igen mig i, mycket förr:
– Jag brukar skoja med att säga att jag är i ständig pubertet – antingen så är jag lite burleskt fladdrande däroppe och kan vara mycket glad och skoja och sen så i andra stunder, vid ett påhopp eller nånting, kan jag befinna mig nere i kolkällan. Jag har inga mellanting.
22 minuter. Lyssna.
Åh Maja.. jag hörde också Evert! Tänkte precis som du. Om vi båda önskar riktigt hårt så kanske Evert hittar någon att vara nära. Hoppas!