Nu har många tårar runnit. I förrgår somnade vackra, snälla och fina Stina in. Alldeles, alldeles för tidigt. Det är så sorgligt.
Det dyker upp så många fina barndomsminnen. Vi var ju som en liten Bullerby-avtagsgata där vi kunde springa fram och tillbaka mellan husen. Och till blå huset var man alltid välkommen.
Jag vill bara krama om hela hennes goa familj.
Stor kram!
Livet är sällan rättvist.
Men oj, fina vän. Det låter som att hon var i vår ålder? Fina du, stor kram till dig. Och trots att jag inte känner hennes familj, skickar jag all styrka också till dem. <3
Jag blir så ledsen när jag läser detta….fy vad tråkigt, sorgligt, frustrerande och orättvist. KRAM till dig!
Tänker på dig fina!
Kram kram