Det är med vemod jag lämnar denna Bondegata. Det har känts hemma nu. I heta juli kändes det ibland som om jag klättrade på de där höga husväggarna. Det var varmt, vattenlöst och vemodigt, på ett annat sätt. Men det gick ju. Jag satt i parken vid Nytorget, drack kaffe och försökte svalka mig med...Continue Reading
Senaste kommentarer