Hejdå Bondegatan & hejdå Aftonbladet – för ett tag

Det är med vemod jag lämnar denna Bondegata. Det har känts hemma nu.
I heta juli kändes det ibland som om jag klättrade på de där höga husväggarna. Det var varmt, vattenlöst och vemodigt, på ett annat sätt. Men det gick ju. Jag satt i parken vid Nytorget, drack kaffe och försökte svalka mig med blicken genom att titta in i fontänen.

Och nu är vi här. Sjutton veckor har gått. Jag har suttit vid åtta olika skrivbord. Haft åtta olika jobb. Tillhört sex olika redaktioner. Och fått sjukt många fina jobbkompisar. Några av dem var världens bästa i går.

Pernilla-chefen (som har lärt mig massa textmässigt, hon borde få en blomma) köpte tårta, presenter (sött diadem och tufft armband ”såsom du är Maja – söt och tuff”, sa hon) och mina allra nyaste jobb-buddies hade köpt choklad och rött kort och jag fick böcker från bokredaktören. Fina fina! Jag saknar er redan.

Så här tuffa är två av tre brudar som roddar Wendela i höst – Catharina och Mysia (de som köpte chokladen som jag ska smarra):

Fina fredagen slutade inte där. Jag mötte upp goa svärföräldrarna på Kamarina, där det blev god mat och trevligt prat. De förbarmade sig även över mina 12 kollin med packning som får vila i Huddinge ett par veckor.

De är sanna fredagsfirare. Det påminner Bengts mobilkalender honom om varenda fredag.

Tack ni!

Och snart, snart går ännu ett tåg.