Tänk. Om nio dagar kan han/hon vara här. Eller i morgon. Den lilla person som ligger startklar med huvudet nedåt sedan flera veckor. Som sparkar ofta och gärna åt höger. Som vi trodde skulle komma ut i måndags när värkarna faktiskt startade – intensivt. I fem timmar. Men så stannade det.
I förra veckan fick vi världens finaste post, från moster Annica som har stickat det sötaste jag har sett.
Tack snälla snälla du!
Dagen i dag började strålande fint. Vi var bjudna på brunch hos finfina Matilda, Mattias, Majken och Tilly. SÅ GOTT! Och SÅ FINT inlägg Matilda har skrivit om oss. Jag blev alldeles rörd.
Men vilka fantastiska kläder, vilken underbar gåva! Tänk så spännande att han/hon snart är här. Önskar er all lycka under dagarna som kommer!
Kram
hej men tjenare vad tiden går fort! Så spännande att han/hon snart e här! Underbara tider framför er! Lycka till med allt nu! Kramar. Fia
Nu är det nära… Och så UNDERBARA små kläder. Önskar all lycka!
åh, så söta plagg!!
Lycka till med förlossningen när den är dags!
Åh, hjälp så fina grejer hon stickat, din fina moster! Gulle!
Hannah fick en stickad/virkad solhatt i doppresent, men den var för liten redan då, tyvärr! Den är sparad ändå, för det var en barndomskamrats mamma som stickat den till henne. 🙂
Kram, snart är det säkert er tur!! Hur har ni tänkt ta er till förlossningen, med taxi, buss, tåg eller cykel? Eller kanske rent utav världens bästa grannar hjälper er? 🙂