… för att se älgar. Yes, vi stötte på dem på kvällspromenaden. Funderade länge på om det var två hästar, men de var för uppmärksamma. Såg oss direkt. Följde oss med blicken. Och H var så rädd!
– Men vad gör vi om de anfaller?
– Vi kan inte gå för nära! Tänk om de springer mot oss!
Men den sista var bäst – när jag tog upp min mobil och skulle fota:
– Nej! Ta inte upp den – de tror att det är ett gevär!
I såna lägen är jag den coola. Tio minuter innan också, när vi hoppade över ett stängsel. Jag fick börja, ifall det var ström i. Sedan fick jag hålla ner stängslet när H skulle hoppa över – ifall strömmen plötsligt hade kommit.
Nu när jag är en ny, ganska beskedlig på jobbet är det skönt att vara tuffing här hemma.
i like it. tuffingmaja! =)
Hihi, ja visst är det konstigt att man ska behöva åka till storstaden för att få uppleva lite hederligt svenskt vildmarksliv 😉
Hoppas att ni trivs.
Kram
Herre min je, vilken karlakarl du har!
hahahahaha… du får skicka H på friluftskurs till Hälsingland. här har vi dem som typ husdjur 🙂
stora är dom. vi höll på att krocka med en vilsen stackare i vintras på vår resa mot åmål. när den sprang mot bilden i panik, kände vi oss väldigt små..
kram
De är så fina och mäktiga djur älgarna.
[…] badade för en vecka sedan. Henrik också – men han låter ju alltid mig testa farliga saker före honom. Likadant förra söndagen. Jag gick i Horlasjön, som egentligen heter Storsjön, och kände hur […]