I dag har Bella varit hos oss i TIO år. Lilla snuttan.
Hon är ju äldre, född den 7 februari 1999, men vi fick henne den 6 oktober 2000.
Jag minns den kvällen. När vi åkte och hämtade lilla Bellis som viftade lite på svansen, studsade fram när hon gick och hon undrade nog vilket baksäte hon hoppade in i.
Den första promenaden gick vi samma kväll, till Shell, och på vägen mötte vi hennes brorsa Jalle och Erika.
– Det märks att hon är tjej, sa Erika. Hon är lite fin i kanten.
Och visst var hon det, vår lilla utställningshund som snabbt la modellkarriären och alla fina vinster på hyllan, för att mest ta det soft. Tigga mat, krypa upp i knät och bli så glad, så glad när folk kommer hem, speciellt mamma.
Dagens bildextra blir med lilla Bella:
Sötis! Visst är de underbara, de små hårbollarna.
Tänk att man kan älska ett djur så starkt.
Själv saknar jag min lilla svarta hårboll varje dag och igår så starkt att jag fick plocka fram hans egna album och kika på alla bilder och filmer 🙂
Kram
Så fin hon är. Tänk att man kan bli så förtjust i en hund.
fint med hunden, mamma och pappas hund Rasta år också 10 det känns lite ledsamt…de stannar ju tyvärr inte så länge hos oss hur gärna man än vill..
Oh hundar är det alla bästa!