Dagen kan beskrivas i många ord. Men allra mest: ledsamt och vackert.

Det var så många vackra blommor, så vacker sång i kyrkan, solen sken in lagom till allt började och prästen, som kände mormor, pratade så fint och varmt om henne.

När jag satt i bänkraden och allt kändes ledsamt tittade jag åt vänster och såg alla mormors fina vänner. Och när jag tittade på oss åt höger tänkte jag på att det faktiskt är mormor som har gjort att alla vi kan sitta där tillsammans. Utan henne hade vi aldrig funnits där ihop.

Prästen pratade om tacksamhet och saknad. Precis så vi känner.

Vi åt gott i församlingshemmet, pratade och lyssnade till prästen, Annica och Håkan som pratade fint om mormor.

Sedan åkte vi släkten till graven och alla blommorna.

Lilla Moa var också med på begravningen och hon var så söt efteråt. Hon sa att hon kände sig väldigt ledsen för att “farmor är ju så nära”. Och jag är så glad att hon kommer att minnas sin farmor.

Eva och Gunnar hade ordnat underbar höstmiddag nu ikväll.

Puss lilla mormor, nu har du fått det sista vykortet.

About the author

Driver Maja-Stina AB och har bloggat här sedan 2010. Det blir en hel del jobb, men även de största intressena – familjen, vännerna, resor, ekonomi, träning, mat, inredning och skönhet.
12 Responses
  1. Så sorgligt! Begravningar måste vara det sorgligaste som finns..

    Jag brukar tänka precis som du Maja-Stina, att utan våra fina mor/farföräldrar så skulle ingen av oss finnas. Det är ju dem som är stommen, som skapat den stora och fina familj man har. Utan dem – ingenting.

    Ta hand om dig nu fina du!

  2. Jag fastnade för dehär raderna:
    “När jag satt i bänkraden och allt kändes ledsamt tittade jag åt vänster och såg alla mormors fina vänner. Och när jag tittade på oss åt höger tänkte jag på att det faktiskt är mormor som har gjort att alla vi kan sitta där tillsammans. Utan henne hade vi aldrig funnits där ihop.”
    Det tycker jag var så fint beskrivet, och ju helt sant! Att samlas tillsammans för att ta farväl är ju jättevackert även om alla är jätteledsna!
    Hoppas allt känns bra trots allt!

    sv: så du är ny i stan, vad roligt 🙂 när flyttade du hit? för jobb eller är det plugg? härligt att flytta hit på hösten för det är då som Uppsala är som vackrast!
    Kram

  3. Annica Korpås

    Det var en fin begravning som jag kan tänka på som ett fint avsked av Mamma. Hela hennes familj och vänner var med, precis som du beskrev så fint Maja. När solstrålarna sken in genom kyrkfönstret och värmde min hand fick jag en ro inom mig. Kram Maja och Henrik.

  4. Fick tårar i ögonen av detta inlägg.. Så fint skrivet om din mormor. Jag förlorade min mormor i cancer för 3 år seden. Hon blev bara 64 år. Gör väldigt ont fortfarande eftersom hon betydde mycket och var en stor inspiration för mig, precis som din mormor var för dig. Men din och min mormor finns alltid kvar inom oss, vi är ju en del av dem som du skriver. De finns även runt oss, de känner jag på mig!

    Ta hand om dig!
    Kram
    Sanna

  5. Älskade vännen. Saknad är jobbigt men fint med fin begravning.
    Ditt inlägg rörde mig till tårar.. Sista vykortet. Din mormor blir säkerligen glad.
    Tusen hjärtekramar.

  6. Kusin Pete

    En vacker begravning för min bästa mormor. Vackert skrivet Mimmi-Stina. Tycker särskilt om blommorna med dom 3 gula hjärtan som symboliserade tre generationer efter mormor.

  7. Ett avsked är sällan lätt, men man få trösta sig med att de framlidna i alla fall får ett fint avslut och att det fortfarande finns människor kvar som bär dem med sig i sina hjärtan.
    Kram

Leave a Reply

Nya referenser

fixelius

Arkiv